Mina barn är monster, får man säga så?? Den ena skriker högre än den andra och smäller i dörrar så fönstren skakar och grannarna med all säkerhet hoppar högt i sofforna... vad ska man göra??? De hotar och slår varandra så man undrar var allt kommer ifrån... hur ska man orka??

Lovely lovely christian...

Tänk vad människor kan göra en lycklig fast man inte ens känner dem!! Stod igår och bara log i två timmar tillsammans med min vän och lyssnade på den underbara christian kjellvander! Om han bara visste vad lycklig han gör mig och många fler människor genom att bara vara sig själv och dela med sig av den han är...

Jag har fått en ny favoritsida....

http://www.pipstudio.com/en/bath-collection/towels

Finns massa fint till köket...

Köksprojektet fortsätter....

Nu när vintern är här....

har jag kanske tänkt göra om lite...

mitt kök behöver ett lyft...

Christian Kjellvander - Poppies and Peonies

Jag har blivit utmanad i sälj eller släng... hmmm.... måste ta tag i skräpet i källaren nu!! Känns som det kryper upp för trappan o knackar på dörren snart, snälla sälj oss!!! Ledig tre dagar och kan faktiskt ägna en av dagarna till plock o städ... såå kanske får sakerna ett nytt liv snart hos någon som uppskattar dem... för jag har negligerat dem i tio år.... stackars lilla skräp!

Höstlov, höstlov, höstlov.... förr hette det potatisplockarlov.... undra hur många det är som plockar potatis det här lovet nu för tiden??? Det är mer som ett kultur och fritidslov... bad, bio, teater, workshops i alla dess former, sporter och alla möjliga fysiska aktiviteter skall utövas, helst

varje dag och i så stor utsträckning som möjligt... tänk vad skönt det är att jobba! :)

Tänk om livet skulle va lite mer som en sån där ritsak... sån där som man bara skakar på, sidan blir blank o man kan börja om att rita på nytt... undrar hur många nya teckningar som skulle ritas?? skulle man rita samma motiv om o om igen, för att försöka få det perfekt, eller skulle man rita nya motiv hela tiden.... prova andra vinklar, färger o galna saker bara för att det går.... hur skulle mitt liv se ut....

Toni Holgersson TV -94: Nån att hålla om

Tecken....

Den här gången blev det ingen flytt... En helt galen grej hände oss!! Igår när vi satt på bussen ner mot stan satt det en konstig typ bakom oss... efter en liten stund lutade sig den här killen liksom mot Norea och gosade lite... tills hans vårdare eller mamma sa till och jag upptäckte det... Creepy!! Vi gick av samtidigt och jag kände mig tvungen o kolla vart de tog vägen... bussen mot Sävja... jaja, tänkte jag, Sävja är stort.... Idag skulle vi åka o kolla in fyran jag haft sån ångest för om vi ska flytta eller inte.. Vi snurrade runt ett tag o gick en lång omväg innan vi hittade rätt nummer... Precis när vi kommer fram så öppnas dörren till lägenheten ovanför och ner kommer killen från bussen!!!! Galet!!! Tror inte vi ska bo där... jag bad om ett tecken!!! Tack Tack!! :)

Sävja vs diset

Flytta eller inte flytta, det är frågan... jag har flyttat många gånger i mitt liv, närmare bestämt 28 gånger... o betänk då att jag faktiskt bott på samma ställe i nio år... alltså har jag flyttat mer än en gång per år under den tiden jag flyttat... o nu kanske det blir av igen... men vill jag verkligen flytta?? jag har blivit rotad här i gränby nejder... En trea med stor balkong nära jobbet... eller en fyra sex km utanför stan åt fel håll men med två uteplatser och två toaletter... hmmmm....

love love love love

Christian kjellvander släpper en ny skiva den 10 november o drar sen ut på turne med början i gävle den 24, för att dan efter komma till katalin här i uppsala den 25!!!

LOVE IT!!!!

Jobbe o jobbe...

Jag är utan tvekan en jobbnörd... älskar det jag gör och skulle om jag inte hade barn, jobba dygnet runt... glömmer bort att det finns andra saker som är roliga.. totalt osocial vissa perioder och bara umgås med de jag jobbar med.. sen kommer det perioder då jag socialiserar med allt o alla i alla möjliga former.. men just nu saknar jag faktiskt mitt gamla pluggliv, då livet faktiskt kretsade kring att utforska både det jag läste men även mig själv och andra människor... hittade på massa saker och hade tid med det.. mest saknades pengar, nu saknas det tid och ork... hur hittar man balansen? även om det är kul att jobba, kanske man vill ha gjort lite annat när man tänker tillbaka... eller?? Jag vill också ha ett prippsblåliv!!!! :)

men mest handlar det om att jag vill mer... nya utmaningar, nya människor, även om jag inte alls vill lämna den plats jag har idag... hmmm... både äta o ha kakan... äh,.. det handlar nog bara om att jag känner mig väldigt ensam... low point... :)

Lön, I tell U!!!

Fantastisk härlig ledig dag, sol och mysig lunch på stan, kunde inte vara bättre!! Jag har haft en bra vecka trots eländig förkylning som aldrig släpper.. får en att undra vad de gjorde förr då panodil och nässpray inte fanns... stackars små satar... tugga på en videkvist är ju inte det man drömmer om precis när man inte kan sova.. innehåller acetylsalisylsyra har jag hört, alvedon...

Jag har liksom kommit in i höststadiet nu... lugnat ner mig och myser på kvällarna med te under en filt, njuter av att löven skiftar färg och att solen strålar ett slags magiskt höstsken på eftermiddagarna.. vännerna plockar svamp och jag tänker att jag också måste ut... soppa och ostmacka är plötsligt det godaste som finns och gummistövlar otroligt inne...

planplanplanplan.....

Jag har en klok moster som sa så här idag... Plan your work and work your plan... Det låter lite som ett uttryck från MK :) men ändå, det är bra... jag gillar ju att planera och hålla koll och helst göra saker redan igår... om hon ändå hade uppfunnit tidsmaskinen när hon ändå höll på att vara klok... hmm.... kanske jag ska be henne :) fast det här med tiden är ju något vi bara hittat på... sååå egentligen har vi ju hur mkt tid som helst... eller?? äh... jag vet inte... det blir ju ändå aldrig som planerat... men det är ju tur.. blir ju oftast roligare så:) men att ha ett mål o arbeta mot det... det är grejer det... där har vi "Plan your work and work your plan!" i ett litet nöööötteskaaal!! kramkram

Halo

Hur kan man se på människor ifall de kan sjunga eller inte.... eller?! Jag har tittat på flera av de nya idolavsnitten och även tidigare år... och man kan nästan alltid, till 99% säga ifall de kan sjunga eller inte innan de ens har tagit en ton... de har liksom en utstrålning som avslöjar dem.. Hur kan det komma sig?? Har det med fördomar att göra eller har de en slags hemlig osynlig karisma som bara kan anas... eller är det så att de som sjunger ofta är lite snyggare, lite gladare och ser smått religiösa ut... ;) jag kan ha fel!! (det skulle man visst tänka då och då) men vad är det som gör att vissa människor har den där karisman?? var kommer den ifrån och kan man öva upp den?? Kurs med kurt, att lära sig att stråla.... hmmm.... strålskola.....

Galet rolig fest!!! Jag har verkligen de bästa kollegorna i världen!!!

Imorn är det fest!!! Personalfest, ska bli jättekul!! De flesta kommer och alla är jättepeppade... Me and the Guru är festgeneraler:) Hemlisar hemlisar hemlisar.... Inga förutom vi vet vad som kommer att ske :)

Do or Die....

Jag har hört ett för mig nytt uttryck!! Do or die :) Det stämmer lite överens med det jag brukar tänka när jag måste välja mellan saker... Kommer jag att ångra mig om jag inte gör detta innan jag dör?? Låter kanske lite för överdrivet men men, that's me... om jag har ett enda litet uns av ånger av att inte göra en sak, ser jag till att göra!!! Det är saker man inte gjort man ångrar, inte saker man gjort!! Se också till att göra dem medan tid finns.... NU!!!

Haft en härligt rolig dag på jobbet idag!! Skrattat så jag gråtit flera gånger om och fått hålla mig för att inte hamna i en hög på golvet.. Är inte det fantastiskt så säg, vad mer kan man önska sig av ett jobb!!! :)

Ibland undrar man varför man träffar vissa människor och vad man ska lära sig av dem, vad de speglar hos en själv som man först kanske inte ser... Livet kan vara lite som lustiga huset, man ser sig själv i olika former, ibland nästan oigenkännliga former men man vet med säkerhet att de är en reflektion av en själv... ibland bara svåra att tolka... ibland galet roliga!!

Ett ordspråk jag ofta tänker på är; Livet är det som passerar när du planerar att göra annat! Det känns liksom lite läskigt och lite för mycket jag... Jag har ingen lust att vara just den som planerar bort mitt liv och slösar bort nutiden för något som kanske aldrig ens kommer att hända... Jag vill vara här och nu, inte ens tänka på mer, men det är omöjligt... men det är egentligen i motsats till mitt livsmotto! Allt är möjligt... så... hur ska man göra för att planera mindre.. fast egentligen är det i mitt fall, dagdrömma mindre och njuta av nuet!! Jag kanske ska säga som en farbror jag en gång känt, "Jag säger NEJ!!!"

Galen, knäpp, helt tokig....

All the best people are!!!!

Även om man ibland känner för att dra täcket över huvudet o stanna i sängen hela dan... kanske gå upp o äta lite för att sedan gå tillbaka för att fortsätta sin vila... så gör man det sällan, för sällan!! Sen är det ju så att när man väl kan stanna i sängen en hel dag har man ingen lust... o när man absolut inte har tid med sån lättja, längtar man allra mest... Min styrka eller dumhet, valfri tolkning... är att när allt är som mörkast o de flesta givit upp är jag som en galen Jean D'arc med svärdet i högsta hugg o strider för positivt tänkande och kämparglöd... just nu kan jag känna att jag kanske egentligen borde stå o banka huvudet i väggen, men jag känner mig mer positiv och glad än på länge... :) jag känner mig liksom hemma när det är kaos, jag blir lugn o älskar när det krävs det yttersta... galet...

Såg Alice i underlandet igen... den är såååå bra!!! jag har glömt bort att tänka sex omöjliga tankar före frukost!!! Den filmen är verkligen inspiration till att tänka utanför ramarna, det omöjliga är bara omöjligt om du tänker att det är det!!! Sååå sant!!! Var är min hattmakare???

Mera bilder, mer inspiration, mer höst och mer stormar.... eller... vill vi ha kvar lite sommar ännu? för min del är sommaren förbi och hösten ett faktum, tidig men ändå här... jag tror jag ska fortsätta blanda lite sommar och lite höst, sandaler och lite tjockare tröjor... tänk, snart kan man va inne på kvällarna utan att ha dåligt samvete, tända ljus o mysa :) fast jag gillar just den här tiden, varmt men inte tillräckligt varmt för att man ska vilja bada, utan lagom sitta ute i solen varmt och bara vara, ta en kaffe, läsa en bok eller spana runt, härligt!! En baravaratid är här!!!

Baravara it is!!!

Varje dag har man ett val att faktiskt förändra sitt liv... om det är så att man vill det... förändra det alltså.. många små val kan faktiskt påverka de stora sakerna.. tänk t ex på hur mkt kläder faktiskt spelar roll, håret, sminkning... allt det påverkar hur andra människor ser dig.. du väljer själv hur du vill bli sedd just idag, väljer vad du ska ha på dig, ser dig i spegeln och går ut... sen e de ju det där med inställningen, hållningen, attityden, språket... små små delar som blir till en helhet som speglar just dig och hur du vill bli sedd... hur kommer det sig att vi då och då vill bli sedd på ett sätt men väljer att ses på ett annat... tror vi att vi inte har något val, att andra människor kanske har fel eller att vi snaaaarrrrtttt ska bli den vi egentligen är... att vi bara inte orkar eller vågar just nu.... vad får oss att anta utmaningen att våga vara den vi vill vara?? inte bara vara någon i väntan på bättre tider... If U are a superstar, why dont U act like one?? :)

Jag älskar bilder, speciellt svartvita foton av människor... rörelser som fortfarande kan ses men som faktiskt är stilla.. Vad är det vi ser som inte visas, vad är det som tilltalar oss i porträtt av människor vi inte känner eller har en relation till? Vad gör en person fotogenisk, varför tilltalas vi mer av vissa bilder än andra... En bild kan inte bara förmedla en känsla, utan också få oss att tänka i nya banor.... Den 24 september öppnar en ny utställning på fotografiska i stockholm, se den! :)

Jaha... då var sommaren slut... eller?? känns som det snart är dags att sätta på sig raggisarna o mysa i soffan med en rykande kopp the... nästa vecka börjar skolan o då är det höst på allvar, läxor, matsedlar, tvättstugan och endast helgerna tillägnas privat hopp & lek... hur ska man göra för att behålla sommaren lite lite längre??

Min höst är som andras nyår... för mig är hösten en nystart, en möjlighet att börja på nytt, ny kalender, börja träna, börja skriva matsedlar, börja spara till vintersemester, rensa garderoben.... det måste hänga kvar sen skolan.. nytt läsår är liksom ett nytt år! hmmm.... vad ska jag ha för projekt i höst??

Jag ska skriva listor :) vad vill jag uppleva just den här hösten?? hmmm..... HT 2010!!

Birds Fly Away - THERESA ANDERSSON

"Jag har blivit kär i en ö.... en liten liten ö som doftar sol, salt, lavendel och honung. En kalkstensö fylld av vita vägar kantade av blåeld och vallmo, här är solnedgången alltid vacker och själen alltid fri... Den ön heter Fårö."

Jo, jag har haft semester... allt blir liksom vackrare och mer poetiskt då... livet är inte längre fyllt av veckomatsedlar, läxor och tvättider... mer tid över för reflexion och eftertanke.

Jag ställer mig ofta frågan hur jag kan känna igen känslor som jag egentligen inte borde ha erfarenhet av... det måste betyda att jag antingen delar känslor med andra och på något sätt kan överföra känslor som är mina egna och få in andras... en slags gemensam känslobank... eller att jag levt många liv och har en egen känslobank... eller har jag bara en livlig fantasi som gör att jag tror att jag känner en känsla?? I vilket fall som helst är ju känslorna äkta för mig och någonstans kommer de ju ifrån.. om inte från mig eller dig, vart?? om det vi ser hos en människa bara är den synliga delen av själen, hur stor är då egentligen vår själ?? och när slutar vår egen och börjar den andras....... och vilken del av själen är det vi egentligen visar för andra... mao... jag har haft semester!!! :)

"Love all, trust a few and do wrong to none"

Shakespeare

Monica Zetterlund: SAKTA VI GÅ GENOM STAN

Glad midsommar!!!!

Hoppas ni får en underbart

solig dag med massa jordgubbar,

sillar, blommor och hoppande grodor!!!

Kramar

Ane Brun - Sleeping By The Fyris River - Live

Jag och mina tjejer var till stockholm igår för att delta i galet spektakel med hundratusentals andra, inte för att vi är royalister utan för att jag är galet kär i kärleken! :) Jag är så fascinerad av att så många människor kan vara tillsammans under flera timmar i trängsel och eventuellt regn frivilligt, endast för att kanske få en glimt av någon de inte ens känner... Detta spektakel är en hyllning till kärleken som vi vill att den ska vara, en saga..

Vi hade en jättetrevlig dag, såg en liten vinkande prick på slottets balkong och applåderade och hurrade tillsammans med kungen :) åt på en liten restaurang och tittade på halvtaskiga bilder tagna med mobilen och tog tåget hem... glada och trötta! Men hur kan en hel nation bli trollbundna av ett bröllop? Är det så att vi längtar efter lite romantik i vår annars så uppstyrda vardag, där alla är jämlika, där flickor inte ska bära rosa och pojkar ska leka med dockor. Ett lagomland där unisexsamhället är en norm och orange och brunt är färger som passar alla...

Vi kanske vill ha lite tyll och tiaror, om även bara i smyg... för ingen vågar ju erkänna att vi gillar kungahuset, det är ju en förlegad gammal tradition som inte alls har med demokrati att göra... eller? Nåväl, vad är väl en bal på slottet?? Jag tänker i alla fall fortsätta att hylla kärleken, vare sig det är prinsessor eller prinsar som gifter sig eller inte!

Jag behöver inspiration och vägledning!!! Ibland önskar jag att någon bara kunde tala om för mig vad som är bäst för mig... Slippa tänka efter o väga för eller emot, bara göra det som sägs till mig... Det här ska du göra, på det här sättet så får du det här resultatet... jag som har svårt att bara veta vad vi ska ha till middag! Troligtvis skulle jag ändå göra som jag själv vill, ibland behövs just det... att någon säger vad man ska göra så vet man att man inte vill just det... hahahaha.... ironiskt!! Man vet inte vad man vill men vad man inte vill har man full koll på!! :)

Robert Broberg - Ingela 1969

Man säger att tiden går fort när man har roligt... men alla vet ju att klockan går lika fort jämt... hur kommer det sig då att man säger så? varför är vissa saker roliga och vissa saker skit?? Enkelt svar kan tyckas, men jag är inte lika säker... varför tycker jag t ex att det är jättetråkigt att städa och roligt att segla?? det skulle ju lika gärna kunna vara tvärtom... eller?? Tänk om det bästa jag visste var att städa, laga mat och tvätta... mitt liv vore mycket roligare eftersom det är det jag gör mest... :) segla, not so much!! Eller är det så att det vi gör minst är det vi tycker är kul?? så kan det ju inte heller vara... sååå.... är det inställningen återigen?? vi förväntar oss att städning är skittråkigt eftersom vi intalat oss det och fått höra det som krav redan som små, städa ditt rum annars blir det ingen veckopeng... eller vad är problemet?? Kan man på något sätt omprogrammera sig till att tycka att tråkiga saker är roliga?? Känna lyckorus när dammsugaren tas fram och diskbänken dignar av en veckas disk :) hur gör man det? Någon??

Sommarlov för alla!!!!!

Jepp, jag har sett filmen Yes-man... fanns inget annat att hyra just igår kväll... Filmen var väl sådär, lite lagom kul och underhållande för stunden, inte omvälvande på något sätt... men.... Isn't there allways an men.... Jag tänkte att tanken att säga ja till mer faktiskt inte är så dum!! Hur ofta säger man inte nej innan man egentligen tänkt efter... som en reflex bara säger man nej, ibland av ren slöhet, ibland av rädsla och ibland bara av farten.... :) Man kanske skulle försöka att säga ja till allt en dag och se vad som händer... låter lite läskigt och inte alls kontrollerat som jag ibland känner att jag måste vara... kanske det är just det som är tanken!! Såååå..... får se om jag vågar.... Resten av dagen kommer jag att säga ja till allt... Glass till alla!!!

You never know what the tide brings.... med andra ord, Allting kan hända... Ibland är det en fantastisk känsla att inte veta vad som kommer att hända, och ibland är man galet frustrerad över att inte veta.. Just nu befinner jag mig i den första känslan, en slags allt löser sig och allt kommer att bli bra närvaro. För inte så längesen befann jag mig i den senare... förvirrad och frustrerad och ville lite mer och ha lite mer... nu är det släppt och jag kan bara njuta av att vara här och nu... underbart!! Semester en vecka för att bara ta igen mig och göra allt som jag inte hunnit med de senaste månaderna... Härligt!! Jag ska äta frukost en timme och sitta på balkongen och lata mig, bläddra i tidningar och tråna efter galet fina hus och lägenheter jag önskar att jag hade... Jag ska ha en egovecka och skämma bort mig själv med att inte behöva göra ett dugg!!

Varje dag när jag går till jobbet blir jag alldeles lycklig att faktiskt kunna säga att jag går genom kohagen dit, fast jag bor i stan... idag såg vi ett skuttande rådjur i hagen.. är inte det fantastiskt!!

Jag har övat på känslan av att känna mig kär fast jag inte är kär.... låter galet men det är egentligen en oslagbar känsla som jag önskar att alla kunde känna jämt!! Nu kan jag faktiskt bara "ladda" ner den när jag vill... känna mig lycklig och galet glad, det ska man väl inte behöva ha en man till bara för att känna så... det är orimligt tycker jag... så... när mina arbetskollegor tycker jag ser pillimarisk ut är jag bara galet kär i livet!! Pröva, det är en galen och fantastisk idé!!! Hope U like it!!

Vi saknar dig Karin! kramar till dig

Allt handlar om inställningen!! Till sig själv, till andra, till situationer, till framtiden, till det som varit... Man har ett val när man väljer inställning... och framför allt en skyldighet till sig själv!!

Det finns alla slags människor och man kan inte döma någon, inte ens sig själv när besvärliga situationer uppstår och man måste hantera allt på bästa sätt... jag är övertygad om att alla gör sitt allra bästa efter sin förmåga... men ibland undrar man varför vissa människor är glada och vissa sura.. o då inte i en dag utan dag ut och dag in... är det bara vanan som är svaret?? Att man är van att vara sur och har svårt att vara på något annat sätt... men när blev det i så fall så?? Eller när vissa människor väljer att se allt ur ett pissperspektiv... (mitt ord) Att alltid se det dåliga i allt... Sen finns det människor som är precis tvärtom.. som man ibland har lust att strypa.. heheh.... jo, jag vet Ingela att du känner så ibland när jag är i mitt esse.. sorry! :) Men det är mitt sätt att balansera upp det hela om det känns lite för trist och för mycket gnäll.. då kommer jag retsamt att tycka att regn är fantastiskt, långa vintrar är oemotståndliga och stökiga rum ett tecken på kreativitet och full ös... :)

Men nu är det ju så att alla är olika, och skönt är väl det.. Men jag skulle råda alla att ta ett steg tillbaka och titta ordentligt på sitt eget liv och sin egen inställning och faktiskt fråga sig själv om man gör sitt bästa just nu? Är jag där jag vill vara? ÄR jag den jag vill vara? Skulle jag vilja vara vän med mig själv? Det jag säger, gör jag det för mig själv, för att få saker sagt eller för att jag faktiskt har något bra att säga?Hmmm.... Ska tänka på det där....

NEW YORK Alicia Keys and JAY-Z ,,,,,OFFICIAL VIDEO

Jag är såååååååå lycklig, på torsdag smäller det!!! Jag är en otrolig SATC nöööörrrrdddd...... Just nu finns det inget som knäcker min kommande torsdag! Drinkar med fantastiska vänner uppklädda till tänderna för en premiär med våra fyra vänner från NY!! Lycklig lycklig lycklig... som ulf lundell... :)

Jag såg den gamla klassikern Jerry Mcguire igår på ettan, hade glömt att den e fantastisk... o framförallt att Tom e fantastisk, trots alla alien skriverier :) Det slog mig att det han har är en otrolig utstrålning, det är den jag är kär i och alltid blir kär i, människors utstrålning!! Man behöver bara se en glad och strålande person så åker mungiporna upp och man blir lycklig.. fast sen e ju det där med att se att människan faktiskt ler med ögonen också.. det är det som är själva grejen för mig, annars känns det inte i magen, pirret!! En del människor har mer och en del mindre.. fast jag tror att det går att öva upp... det är själva känslan av att gilla sig själv som läcker ut.. känslan av att man är mer än okej och att man har massor att ge även till andra... de är dem som har det! Man kan gå igenom ett rum eller sitt liv på många olika sätt... som stjärna eller statist... jag föreslår att alla använder mer av sitt liv till att skapa sitt eget livs drama (eller komedi), där du själv har huvudrollen och är ditt livs stjärna! Vem vill va statist i sitt eget liv..... huserar i periferin och dåligt betald... får knappt va med på bild och absolut inte i eftertexterna...

Im gonna be a superstar!! :)

Tiden går galet fort... tick tick tick.... tänk det som jag planerade för tusen år sen känns det som, gjorde jag igår.. jag tycker fortfarande att jag e typ 25 och jämngammal med många, men inser rätt fort att jag faktiskt är tio år äldre än jag tror ibland... illa... men ibland känns det som jag levt för evigt, jag kommer ju inte ihåg när jag inte levt... hmmm.... har jag då alltid funnits tänker man ju då!? Man kommer ju inte alltid ihåg vad man drömt, men då kan man med säkerhet säga att man funnits eftersom man faktiskt rent fysiskt finns... även om man inte har en aning om vart man faktiskt har befunnit sig... rena tuggummitänket... rent krasst vet man ju inte vart man är när man drömmer och man skulle lika gärna kunna jämföra det med att inte finnas i den här världen, som när man inte finns rent fysiskt... :)

galet kanske.. men jag har lekt med tanken att en dag skulle lika gärna vara som ett liv... man vaknar, man föds... man lever sitt liv en dag, ett liv och man dör, somnar... mellan dagarna drömmer, sover, samlar kraft och sorterar man sin kunskap, lika väl skulle man kunna göra det mellan olika liv.... nu kommer vi ju ihåg det vi gjorde dagen innan förhoppningsvis men inte alltid vad vi hade för oss på natten... åtta timmar per dygn som vi gladeligen ger hjärnan och kroppen lite hopp och lek helt bekymmersfritt... :) så det här med att varje dag är en sällsam gåva kanske inte är helt uppåt väggarna, de skulle lika gärna kunna vara ett helt liv vi talar om....

sååå, om jag får ett helt nytt liv i morgon så är mitt gamla liv helt bakom mig och jag kan fritt välja hur jag vill spendera mitt nya liv!! Det låter faktiskt helt fantastiskt!!

Tillbaka... Tänk vad mycket jag velat sagt men inte kunnat och nu kommer jag inte på ett dugg o säga...

Hmmm... den senaste tiden har jag fått en del frågor om min framtid, gällande jobb främst men även annat. Oftast vet man inte vad man vill förrän frågan blir ställd och man blir tvungen att tänka efter hur svaret faktiskt känns i hjärtat. Detta eviga tjat om hjärtat... men jag känner efter så, på det sättet vet jag om en relation, situation eller fråga är rätt eller fel,.. hur gör alla andra?? En del pratar om magkänslan, jag undrar om det är samma sak eller om det är mer logik inblandat i magen... jag tror på nåt vis att vi människor kommunicerar med varandra utan att vi vet om det.. utbyter information liksom i smyg, som lotta :) (på bråkmakargatan, är man astrid skadad så är man.) och då är definitivt hjärtat inblandat.. tänk bara på kärlek vid första ögonkastet... garanterat smusslande i kulisserna :)

Om jag fick välja precis hur jag skulle leva mitt liv utan några som helst gränser vare sig pengar, språk eller annat.. hur skulle det se ut då? skulle det verkligen vara så olikt det liv jag lever nu... till en viss del absolut, men vi gör ju alla val som förhoppningsvis leder dit vi önskar, mot våra mål.. När i livet börjar man ta beslut av ren slentrian eller bekvämlighet? När lägger vi svärdet på hyllan för att inte strida mer? Är vi alla genvägsökare, eller orkar vi ta omvägen förbi livet? Hur var det nu med den där riddarorden? Skulle vi ta o upprätta en eller?? :)

Jag har tänkt på att ord faktiskt är mer än ord.. de förmedlar känslor och kan framkalla minnen på en sekund.. Orden kan färdas flera hundra år och fortfarande förmedla samma känslor som när de skrevs. Tänk vilken påverkan en människa kan ha på livet idag som levde för tusen år sedan. Bara genom att skriva ner sina tankar färdas de genom tiden och då blir plötsligt nu.. en osynlig koppling mellan det som varit och det vi kallar nu.

Ett av mina favoritord är ordet morgon.. inte för att jag på något sätt är morgonpigg eller så, tvärtom, men känslan av vad ordet morgon betyder för mig är fantastisk.. Tänk dig en tidig sommarmorgon då daggen fortfarande ligger tung i gräset, dimman har ännu inte börjat lätta och himlen skiftar mellan blått och rosa. Du kan känna doften av gräs och höra en enstaka morgonpigg fågel välkomna ljuset med en hälsning, känna vinden mot ditt ansikte och förnimma dagens förväntan...

Varje ord har en betydelse, ibland mer eller mindre viktig för oss, en del ord är viktiga för många, som kärlek... Varför är vissa ord viktigare än andra? Känslan de ger oss förklarar en del men säkert inte allt... varför är vissa ord viktiga för just dig och vad känner du när du säger det?? En del ord är laddade för vissa och helt betydelselösa för andra.. när blir de betydelsefulla?

Kanske skulle man tänka efter och lista några favoritord som återskapar härliga känslor och glädje, försöka använda dem flitigt en dag för att se om man blir mer lycklig?! Få se nu... morgon, lycka, segelbåt, saltvatten, jordgubbar, fräknar... jag anar vart det barkar.... :)

Jag fascineras ofta över hur människor äter... jag tror det speglar hur vi tar för oss av livet. Även vad vårt kroppsspråk signalerar när vi går, pratar eller ser på andra människor. Jag har en gång hört någon säga att en livsnjutare bara äter det godaste på en pizza, mitten... en mer noggrann och återhållsam person skär sin pizza i fina bitar och äter dem en efter en.. osv.. Sedan den dagen äter jag min pizza från mitten och ut... kanterna ibland om jag känner för det. Jag vill vara en livsnjutare och övar mig i njutning på alla sätt jag kan! Jag vill kunna säga att jag gjort allt jag kan under mitt liv för att hylla det, livet alltså... För är det inte så att livet ska hyllas på alla sätt det bara går och är möjligt!? Det måste enligt mig vara det bästa man kan göra med sitt liv! Jag vill leva utanför mina egna ramar och testa gränser för att lära mig att det inte finns några utom mina egna påhittade... Jag vill känna ruset av livet och vinden i håret.. Glädjen att göra en annan människa glad och lyckan av att bara se vårens första blåsippa.. Jag vill stå på barrikaderna i mitt eget liv för att kräva att jag faktiskt njuter av min stund här. Det är jag värd, det är vi alla! Så börja äta er pizza där den är som godast och njut av livet!! :)

Kjellvander - when the mourning comes

Det omöjliga är bara omöjligt om du tror att det är så!! Jag hinner tänka sex omöjliga tankar redan före frukost... Jag har precis sett Alice i underlandet och filmen är fantastisk!! Den är så underbart härligt galen att man blir kär!! Hur kommer det sig att den värld vi valt att leva i har så många gränser för vad som är rätt och fel?! Återigen är det vår rädsla som styr.. eller åtminstone för min del.. Hur många skulle inte vilja vara en galen hattmakare ibland?! Men alla verkar vara rädda för vad andra ska tycka... andra andra andra.... eller är det vi själva som är den största boven, för handen på hjärtat, hur länge bryr sig andra om oss egentligen?? En kvart... en timme... en dag... sen är det borta och det är endast i vårt eget minne som minnet av vad andra tycker lever kvar... Nej, fram med hattmakaren i oss och låt det omöjliga vara möjligt!! Det är ju endast vi som begränsar oss för att det möjliga är omöjligt... :)

Varje vår lovar man sig själv en massa saker. Man ska börja träna, äta bättre, träffa sina vänner mer, boka en fantastisk semester, vårstäda både garderob och förråd, kasta gammalt skit för att göra plats för nya alldeles underbara saker... osv osv.... vad kan vara mer stressande än alla dessa måsten? Dessutom måste man vara frisk och vårskön och se fantastisk ut, även traskandes till tvättstugan. Våren är underbar men alldeles full av måsten för min del. För att inte tala om mina köksfönster som hånar mig så fort solen skiner... :) Hur ska man bli kvitt vårstressen? En del har julstress, jag har vårstress...

Antingen struntar man i städning och rensning och gör roliga saker istället... eller så städar man upp skiten, tar en ansiktsmask och kastar allt och blundar! hmmmm..... det låter ju inte så jobbigt det sista som det känns.. ska nog prova det i år, brukar ju bli så till sist ändå fast med en månads ångest först, ska nog hoppa över det i år och gå direkt på kastandet!!

En början till min "Bucket list!!"

• Picknick i central park men en kissable man :)
• Machu pichu med en härlig och tålmodig väninna
• Paris om våren, lovat min mor att resan blir med henne
• Tåg mellan Peking och Tibet, här krävs Marias tålamod :)
• Cykelsemester med mina barn i södra frankrike, de är fantastiska att resa med
• Älskade köpenhamn, hit vill jag ofta
• Karibien ett måste som förälskad
• Irland....

Det är ju bara resor de här... hmmmm.... jag måste ju vilja göra annat...

• En vit fantastiska sommarstuga med trägolv och öppen spis där både midsommar och jul firas, nära havet såklart... Det vill jag ha...
• Skepparexamen...
• Körkort kanske... och en bil till det... :)

Är jag matrealist.... javisst... :)

Jag ska göra en "Bucket list"! Alla som sett filmen vet vad jag talar om... annars kan jag rekommendera den för lagom fredagsnöje. I korthet handlar den om att göra en lista på allt man vill göra innan man går vidare och faktiskt bocka av dem en efter en.. Hmmm.... min lista kommer att bli lång, men till att börja med vill jag skriva Santiago de compostela... Återigen vill jag utmana er att sätta er ner och skriva upp minst tio saker ni vill ha gjorda, skit i om de är skyhöga drömmar eller mål, man vet aldrig!! :) Min lista kommer snart...

En ny era, en ny tid... dags att lämna vintern och vantarna bakom sig. De senaste tio åren i mitt liv har varit minst sagt omtumlande, fulla av utmaningar och prövningar, en del sorg och en del sol. Mitt nästa decennium tänkte jag tillägna njutningen!

En gammal klyscha kommer över mig, hämtad från "Döda poeters sällskap", ja, jag älskade filmen när den kom ut, grät mängder och älskade mina lärare... nog om det...

"Sucking the marrow out of life!"

Det är precis det som jag ska göra under det här decenniet... försöka att leva här och nu, verkligen njuta av varje sekund... o nej, jag är inte döende... men måste man vara det för att uppskatta varje dag?? eller är vi egentligen inte alla det om man hårddrar det? deep shit...

Jag ska se till att göra roliga saker med roliga människor! Stanna och njuta av solen och de första fräknarna, njuta av regnet för att det inte är snö, le åt en okänd och tacka alla stannande bilar vid övergångsställen! :) This is the next me...

I went into the woods because I wanted to live deliberately.

I wanted to live deep and suck out all the marrow of life...

to put to rout all that was not life; and not, when I came to die,

discover that I had not lived.

Henry David Thoreau

Ibland undrar jag hur mitt liv skulle sett ut om jag valt andra vägar än jag gjort fram tills idag. Vilka var de stora vägskälen i mitt liv och lever jag mitt absolut bästa möjliga val? Hur ska man kunna veta vilka val som är avgörande och vilka som är små, de mindre kanske blir de som har den största inverkan i framtiden. Finns det val som är rätt och val som är fel, eller är de bara olika vägar mot samma mål? Är livet som ett tv-spel där man kan välja olika nivåer, i livet lika med vägar?? lätt bana, medium bana eller den avancerade banan... när i så fall väljer man och kan man bryta och välja en lättare eller mer avancerad bana om man känner att man valt fel? Eller är man tvungen att fortsätta livet och hoppas att man lyckas ta några poäng tills det blir game over? Hmmm.... Spel är onekligen lättare att bara byta ut och prova igen och igen och igen tills man lyckas gå vidare till nästa nivå... hur många chanser i livet får man att prova samma sak? Är det så att vi faktiskt har ett uppdrag att slutföra innan vi slutar, om än ingen graal att hitta? Hur kommer vi då på vad vår uppgift är när vi inte har någon spelmanual att följa?

Den enda relationen man kan jobba med utan uppbrott är med sig själv... Men finns det någon mer kritisk och mer ältande partner än sig själv?! Skulle det inte vara väldigt skönt att då och då vara otrogen och strula med någon annan som omväxling? Tänkt att vakna en morgon och ens egna problem är som bortblåsta. Istället finns det någon annans bagage att ta itu med, utan sitt egna känslomässiga kladd som försvårar och gör det omöjligt att se klart. Alla vet ju att det är lättare att se objektivt på andras problem och känslomässiga kaos än sitt eget. Hmm... Alla säger ju då och då att det finns de som har det värre än jag, men är det inte bara något man säger för att låta mindre gnällig? Går det faktiskt omkring människor och tänker på att andra har det värre? Att lura sig själv att känna sig tacksam när man egentligen bara känner sig lite mindre utsatt? Är det inte bättre att fokusera på att få det bättre?

När vi letar efter en partner, letar vi då efter någon som liknar vår egen osynliga kritiker? En annan person som tar jobbet som vår andra hälft, som hjälper oss att se objektivt på situationen och får oss att se oss själva i ett nytt ljus, hjälper oss att jobba med oss själva. Eller letar vi efter en partner som kompletterar de svagheter vi själva har så att vi blir ett slags komplett potpurri av egenskaper? Jag har tidigare trott på det senare men börjar mer och mer tro på det tidigare...

Jag undrar om jag ska göra slut med mitt tidigare jag för att se om jag kan träffa mitt nya jag!

Jag har läst ekonomi i flera år och lärt mig allt om spelteorin fångarnas dilemma. Den går ut på att två fångar ska välja mellan att samarbeta eller att hålla tyst. Dilemmat ligger i att de inte vet vad den andre personen gör.. om båda håller tyst får de 6 månaders fängelse var, om den ena vittnar och den andra håller tyst får den som vittnar gå fri och den andra tio års fängelse, det sista scenariot är att båda vittnar, då får båda två års fängelse. Vad händer?? Båda vittnar och får två års fängelse var... Det bästa vore ju att hålla käften! Båda blir förlorare och båda satte sig själva först..

Varför blir det så här?

Jag undrar om man kan applicera teorin i sitt kärleksliv?? Första valet, jag vågar och kan få tio år av fantastisk kärlek om den andra håller tyst, val två ingen vågar och det leder till en sex månaders relation, det sista valet, båda vill och vågar och det leder till två år!? hmm.... är det bästa vi kan hoppas på att den andre håller käft??

Man vet inte vad den andre har för avsikter, man vet endast vad man själv vill och ifall man är redo att offra sig själv för att få reda på det? Nöjer man sig med det näst bästa för att slippa vara ensam? Är det vi som vill ha allt men inte vågar riskera oss själva som fortfarande är singlar? Är det mod eller rädsla vi saknar? Jag ber för att det är rädslan vi saknar!!

Jag tror att jag måste leta efter en annan teori....

På vägen hem idag insåg jag att allt är uppdelat i par, tom fåglarna sitter två och två i träden... inte undra på att vi singlar känner oss udda. Bussen har två säten, tåget har två säten, tidningen och extra bilagan, köp två betala för en, yin och yang, Ronja & Birk, Humle & Dumle :) för att inte tala om bokning av resor eller hotellrum, allt blir dyrare om man ska resa eller bo ensam - ensam är lika med extra tillägg! Det börjar redan i skolan när klassen ska delas upp två och två och alla ska ha en bänkkamrat. I värsta fall hade klassen ett udda antal och en person fick sitta ensam eller bli den tredje personen till ett klasskamratspar.. När grundades normen par lika med perfekt? Kan ensam någonsin blir normen för fulländning? Måste man vara två för att känna sig hel? Är man inte hel redan innan och när blev man i sånt fall trasig? Kanske är det så att vi egentligen är hela men för att se sin spegelbild måste det till en annan person, frågan är bara. Måste den andra personen vara en del av ett par? Kan inte paret ersättas av flera andra personer?

Vad är det egentligen med känslor som gör en förvirrad?? De är egentligen bara reaktioner på händelser eller tankar vi tänker, ett slags mätinstrument för vad som är rätt och fel i de situationer vi befinner oss i. Men hur kan det då vara så att vi oftast analyserar det vi känner istället för att se känslorna för vad de är?En slags termometer på ifall vi följer vårt hjärta eller om vi sätter logiken före och försöker utreda vad som är bäst för oss... när det lättaste sättet egentligen är att lyssna till sitt hjärta. Kan det vara så att vi inte längre lyssnar eller ens känner igen vårt hjärtas röst?? Är vi rädda för att släppa kontrollen och för att vi kanske får det vi önskar? Men hur ska vi då lära oss att komma tillbaka till den tid då vi trodde på oss själva och alltid lyssnade till vårt inre? Hur ska man veta vilka känslor som är rätt och fel? Finns det verkligen känslor som är fel? Är inte det som att säga att de där symptomen kan du inte ha till den sjukdomen?? De är ju bara signaler precis som känslorna... Jag utmanar er att följa ert hjärta även om det gör dig förvirrad! Trots allt, det gäller ju bara livet... ;)

Hur kommer det sig att vi tillåter oss själva att bli sura? Nu menar jag inte att vi alla ska gå omkring på rosa moln hela dagarna o sprida kärlek till alla o envar, utan mer ifrågasätta oss själva när vi blir sura på småsaker. På samma sätt som att vi blir glada av en låt, en bild eller en komplimang kan vi lika snabbt bli sura av samma saker. Små saker som antingen får oss att minnas gammalt förtret eller nya kommentarer som får oss att bli sura på en sekund. Att tillåta sig blir sur över att någon sagt något är ju egentligen att tillåta en annan persons åsikter ha större inflytande över ens känslor än sina egna. Hur kan vi tillåta andra än oss själva att styra över våra känslor? Visst ska vi tillåta oss att påverkas, men att tillskriva andra än sig själv ansvaret över hur vi ska må är ju egentligen lite befängt, eller?? Troligtvis handlar det om att vi inte tror på att våra känslor är de rätta, vi tror att andra har mer koll på vad som är rätt och fel, enkelt och svårt, ett slags fiskstimbeteende... vi litar på att det majoriteten gör är rätt... Det kräver stort mod att simma åt fel håll och ett ganska gott självförtroende som grund för att våga! Jag utmanar alla att simma fel håll då och då och att istället för att tillåta någon att göra dig sur, att faktiskt få dig glad!

Hur kommer det sig att allt vi gör eller utsätts för, vill vi ska ha en mening? Allt ifrån obetydliga småsaker till viktiga händelser utvärderas och analyseras, vrids och vänds på och forskas under lupp. Hur kommer det sig att vi är så besatta av tanken att allt har en mening? Är det meningen med livet vi egentligen söker när vi undrar varför vi missade bussen just den här morgonen eller när någon vi inte träffat på länge plötsligt hör av sig? Vad är det för tecken vi letar efter? Kanske är det så att vi fokuserar på småsakerna för att slippa ta tag i de stora frågorna. Det är ju lättare att fundera på varför någon sa si eller så istället för att fundera på om man ska byta jobb eller flytta.. göra slut med någon eller ta första steget mot sin dröm.. Att tro på att allt har en mening ger oss en känsla av trygghet och ibland ansvarslöst lämnade åt ödet. En slags buffert i livet vi kan skylla på då och då när saker inte riktigt sker som vi vill att de ska. Är det inte vi själva som skapar mening i vårt liv? Hur skulle det vara att leva en dag utan att behöva uppfylla en mening? Är det den känslan vi eftersträvar när vi har semester, inga tvång, inga måsten, bara vara och leva i nuet.... Varför är vi så besatta av att allt ska ha en mening, allt skulle vara mycket enklare om vi bara gav efter för livet!

Har kommit fram till att this is my kind of Hero!! Jag blir lycklig av att bara veta att det kommer en till film snaaaart!!

Ibland tror man att man vet allt om sig själv, vad man är kapabel till och vad man inte vågar. Men då och då kommer man på sig själv med gamla sanningar, de som var sanna för längesen. Sanningar som gjorde den man var för flera år sedan. Saker man fortfarande tror på men som man borde ha bytt ut för längesen mot nya bilder och föreställningar. Ibland är det människor som tar en tillbaka till den man var, ibland händelser eller minnen. Om en liten liten händelse kan ta tillbaka dig till den du var när du var femton år, vad har egentligen hänt med allt som man lärt sig i det ögonblicket. Plötsligt är allt som bortblåst och man står där som en tönt i känslan av tuperat hår och tandställning, hur kan det komma sig? Finns det ingen boost som gör att man istället känner sig som en superhjälte? Eller måste man i själva verket ha varit superhjälte för att kunna känna känslan?! AAHHHH!!! Jag ska pröva vara superhjälte för en dag!! Frågan är bara vem!!?? Hmmm.... Fantomen e ju cool, har häst, varg och egen grotta i skogen... Känns som det inte finns coola superhjältar som är kvinnor, eller?!

I will be a hero!! Och då menar jag inte perrelli!!

Ny vecka, nya möjligheter.. låter lite klychigt men känns ibland så himla rätt. Ibland är det så skönt att bara kunna lägga saker bakom sig och inte se bakåt, bara framåt. Saker som är rätt brukar bara rusa in i ens liv utan minsta ansträngning, liksom lägger sig nästan i knät utan att man knappt behöver be om det. Men ibland vill man så gärna något man vet är fel, men man försöker få till det ändå fast man vet att det aldrig kommer att hända. Kanske är det så att man behöver få nej då och då bara för att veta att man är på fel väg eller vid fel tidpunkt. Allt det man vill brukar ju dyka upp förr eller senare, även om man oftast föredrar förr. Men då och då är det man vill inte alls det man egentligen hade tänkt sig när det väl kommer, det dyker upp i en annan form.

Jag har läst om en kvinna som önskade sig en trogen, hemmakär och självständig livskamrat... inom ett halvår fick hon en katt... !? det visade sig att katten hade alla de egenskaper hon önskade sig förutom att han inte var en man... men det hade hon ju glömt att önska sig... så himla rolig historia!! :)

Kanske man ska se till att vara mer precis i sina önskningar och se vad som händer!

Song of myself by Walt Whitman

I celebrate myself, and sing myself,
And what I assume you shall assume,
For every atom belonging to me as good belongs to you.

Ska man så ska man! Det här med dagdrömmeri är slöseri med tid om man inte ägnar sig åt oseriöst längtade efter allt sånt som känns långt långt bort från din vardag. Att drömma sig bort till en strand i västindien måste väl ändå toppa känslan än att tänka på att ligga vid poolen i fyrishov?! Varför begränsa sina drömmar, när annars kan man tänka fritt om inte då? Varför ska man endast se till det man tror är möjligt, kanske är det omöjliga möjligt imorgon, kanske är drömmarna mer sanna än verkligheten själv? Jag har bestämt mig för att tro på på det omöjliga och drömma om det ouppnåeliga, testa mina gränser för dagdrömmeri och sätta himmelshöga mål, både i det lilla och i det stora. Jag är min egen skapare.

Hur kommer det sig att vissa människor fastnar likt tuggummi under skon, klibbar sig envist fast och lämnar ett alltmer svart avtryck allt eftersom tiden går. Dessa personer är inte de vi vill ska klamra sig fast, de är dem vi helst vill glömma och låtsas som vi aldrig mött, människor som berört oss utan att vi tillåtit dem att göra det. Hur kommer det sig att de är dessa vi kanske åtrår mest, fastän bara i smyg, för vi vet ju att de inte är bra för oss.

Människor som vi vet eller tror är bra för oss, människor som har de kvaliteter vi eftersöker och hoppas på att attraheras av, är allt som oftast de vi tycker är för snälla, för tråkiga, för vardagliga, för... kanske är det rädsla som gör att de vi behöver tycks för långt borta att få, någon slags otillräcklighet som gör att de vi vill ha inte passar in. Eller är det så att det vi vill ha inte är det vi behöver?

Det här är början på mitt nya liv, ett liv utan ånger och tvekan! Från och med nu ska jag inte titta bakåt och undra om jag skulle gjort annorlunda, inte vrida och vända ut och in på allt och leta efter små små detaljer som får alltför stor vikt vid en minnesfestival.. jag är mästarnas mästare på att sprida rosa skimmer över allt mer avlägsna händelser som till sist blir till en karneval av nostalgi och härlig härlig förälskelse.. Från och med nu ska jag se uppåt och framåt!

This is me making the first move towards being fabulous!!