Jag och mina tjejer var till stockholm igår för att delta i galet spektakel med hundratusentals andra, inte för att vi är royalister utan för att jag är galet kär i kärleken! :) Jag är så fascinerad av att så många människor kan vara tillsammans under flera timmar i trängsel och eventuellt regn frivilligt, endast för att kanske få en glimt av någon de inte ens känner... Detta spektakel är en hyllning till kärleken som vi vill att den ska vara, en saga..

Vi hade en jättetrevlig dag, såg en liten vinkande prick på slottets balkong och applåderade och hurrade tillsammans med kungen :) åt på en liten restaurang och tittade på halvtaskiga bilder tagna med mobilen och tog tåget hem... glada och trötta! Men hur kan en hel nation bli trollbundna av ett bröllop? Är det så att vi längtar efter lite romantik i vår annars så uppstyrda vardag, där alla är jämlika, där flickor inte ska bära rosa och pojkar ska leka med dockor. Ett lagomland där unisexsamhället är en norm och orange och brunt är färger som passar alla...

Vi kanske vill ha lite tyll och tiaror, om även bara i smyg... för ingen vågar ju erkänna att vi gillar kungahuset, det är ju en förlegad gammal tradition som inte alls har med demokrati att göra... eller? Nåväl, vad är väl en bal på slottet?? Jag tänker i alla fall fortsätta att hylla kärleken, vare sig det är prinsessor eller prinsar som gifter sig eller inte!