Ska man så ska man! Det här med dagdrömmeri är slöseri med tid om man inte ägnar sig åt oseriöst längtade efter allt sånt som känns långt långt bort från din vardag. Att drömma sig bort till en strand i västindien måste väl ändå toppa känslan än att tänka på att ligga vid poolen i fyrishov?! Varför begränsa sina drömmar, när annars kan man tänka fritt om inte då? Varför ska man endast se till det man tror är möjligt, kanske är det omöjliga möjligt imorgon, kanske är drömmarna mer sanna än verkligheten själv? Jag har bestämt mig för att tro på på det omöjliga och drömma om det ouppnåeliga, testa mina gränser för dagdrömmeri och sätta himmelshöga mål, både i det lilla och i det stora. Jag är min egen skapare.