Jag såg den gamla klassikern Jerry Mcguire igår på ettan, hade glömt att den e fantastisk... o framförallt att Tom e fantastisk, trots alla alien skriverier :) Det slog mig att det han har är en otrolig utstrålning, det är den jag är kär i och alltid blir kär i, människors utstrålning!! Man behöver bara se en glad och strålande person så åker mungiporna upp och man blir lycklig.. fast sen e ju det där med att se att människan faktiskt ler med ögonen också.. det är det som är själva grejen för mig, annars känns det inte i magen, pirret!! En del människor har mer och en del mindre.. fast jag tror att det går att öva upp... det är själva känslan av att gilla sig själv som läcker ut.. känslan av att man är mer än okej och att man har massor att ge även till andra... de är dem som har det! Man kan gå igenom ett rum eller sitt liv på många olika sätt... som stjärna eller statist... jag föreslår att alla använder mer av sitt liv till att skapa sitt eget livs drama (eller komedi), där du själv har huvudrollen och är ditt livs stjärna! Vem vill va statist i sitt eget liv..... huserar i periferin och dåligt betald... får knappt va med på bild och absolut inte i eftertexterna...

Im gonna be a superstar!! :)