Hmmm... den senaste tiden har jag fått en del frågor om min framtid, gällande jobb främst men även annat. Oftast vet man inte vad man vill förrän frågan blir ställd och man blir tvungen att tänka efter hur svaret faktiskt känns i hjärtat. Detta eviga tjat om hjärtat... men jag känner efter så, på det sättet vet jag om en relation, situation eller fråga är rätt eller fel,.. hur gör alla andra?? En del pratar om magkänslan, jag undrar om det är samma sak eller om det är mer logik inblandat i magen... jag tror på nåt vis att vi människor kommunicerar med varandra utan att vi vet om det.. utbyter information liksom i smyg, som lotta :) (på bråkmakargatan, är man astrid skadad så är man.) och då är definitivt hjärtat inblandat.. tänk bara på kärlek vid första ögonkastet... garanterat smusslande i kulisserna :)
Om jag fick välja precis hur jag skulle leva mitt liv utan några som helst gränser vare sig pengar, språk eller annat.. hur skulle det se ut då? skulle det verkligen vara så olikt det liv jag lever nu... till en viss del absolut, men vi gör ju alla val som förhoppningsvis leder dit vi önskar, mot våra mål.. När i livet börjar man ta beslut av ren slentrian eller bekvämlighet? När lägger vi svärdet på hyllan för att inte strida mer? Är vi alla genvägsökare, eller orkar vi ta omvägen förbi livet? Hur var det nu med den där riddarorden? Skulle vi ta o upprätta en eller?? :)
Så bra att sladden kom tillrätta, det är ju lite enklare för avsändaren om dom vet vart mottagaren bor......Så nu måste jag alltså börja fundera på livet,vissa beslut tas av rädsla andra av med inslag av lättja. Har upptäckt att rädslan ger plats för hjärtat(eller magen)att vara med och besluta nu för tiden, har nog med åldern att göra. Det är skönt att bli "äldre och förståndigare"
SvaraRaderaHjärtat eller magen ... jag tror att vi menar samma sak.
SvaraRaderaJag har fått ett väldigt bra tips av en god vän. Istället för att tänka "vad är det jag vill?" Kan man tänka "hur vill jag känna?" "I vilket tillstånd vill jag vara?"
Jag tror att alla känslor vi har utgår från två tillstånd kärlek eller rädsla. Om man frågar sig själv vid varje val, är det i rädslans namn jag gör detta eller är det i kärlekens? Jag tänker att hat, bitterhet, avundsjuka etc, alla utgår från rädslan medan glädje, tillit etc, utgår från kärlek.