Allt handlar om inställningen!! Till sig själv, till andra, till situationer, till framtiden, till det som varit... Man har ett val när man väljer inställning... och framför allt en skyldighet till sig själv!!

Det finns alla slags människor och man kan inte döma någon, inte ens sig själv när besvärliga situationer uppstår och man måste hantera allt på bästa sätt... jag är övertygad om att alla gör sitt allra bästa efter sin förmåga... men ibland undrar man varför vissa människor är glada och vissa sura.. o då inte i en dag utan dag ut och dag in... är det bara vanan som är svaret?? Att man är van att vara sur och har svårt att vara på något annat sätt... men när blev det i så fall så?? Eller när vissa människor väljer att se allt ur ett pissperspektiv... (mitt ord) Att alltid se det dåliga i allt... Sen finns det människor som är precis tvärtom.. som man ibland har lust att strypa.. heheh.... jo, jag vet Ingela att du känner så ibland när jag är i mitt esse.. sorry! :) Men det är mitt sätt att balansera upp det hela om det känns lite för trist och för mycket gnäll.. då kommer jag retsamt att tycka att regn är fantastiskt, långa vintrar är oemotståndliga och stökiga rum ett tecken på kreativitet och full ös... :)

Men nu är det ju så att alla är olika, och skönt är väl det.. Men jag skulle råda alla att ta ett steg tillbaka och titta ordentligt på sitt eget liv och sin egen inställning och faktiskt fråga sig själv om man gör sitt bästa just nu? Är jag där jag vill vara? ÄR jag den jag vill vara? Skulle jag vilja vara vän med mig själv? Det jag säger, gör jag det för mig själv, för att få saker sagt eller för att jag faktiskt har något bra att säga?Hmmm.... Ska tänka på det där....