Jag och mina tjejer var till stockholm igår för att delta i galet spektakel med hundratusentals andra, inte för att vi är royalister utan för att jag är galet kär i kärleken! :) Jag är så fascinerad av att så många människor kan vara tillsammans under flera timmar i trängsel och eventuellt regn frivilligt, endast för att kanske få en glimt av någon de inte ens känner... Detta spektakel är en hyllning till kärleken som vi vill att den ska vara, en saga..

Vi hade en jättetrevlig dag, såg en liten vinkande prick på slottets balkong och applåderade och hurrade tillsammans med kungen :) åt på en liten restaurang och tittade på halvtaskiga bilder tagna med mobilen och tog tåget hem... glada och trötta! Men hur kan en hel nation bli trollbundna av ett bröllop? Är det så att vi längtar efter lite romantik i vår annars så uppstyrda vardag, där alla är jämlika, där flickor inte ska bära rosa och pojkar ska leka med dockor. Ett lagomland där unisexsamhället är en norm och orange och brunt är färger som passar alla...

Vi kanske vill ha lite tyll och tiaror, om även bara i smyg... för ingen vågar ju erkänna att vi gillar kungahuset, det är ju en förlegad gammal tradition som inte alls har med demokrati att göra... eller? Nåväl, vad är väl en bal på slottet?? Jag tänker i alla fall fortsätta att hylla kärleken, vare sig det är prinsessor eller prinsar som gifter sig eller inte!

Jag behöver inspiration och vägledning!!! Ibland önskar jag att någon bara kunde tala om för mig vad som är bäst för mig... Slippa tänka efter o väga för eller emot, bara göra det som sägs till mig... Det här ska du göra, på det här sättet så får du det här resultatet... jag som har svårt att bara veta vad vi ska ha till middag! Troligtvis skulle jag ändå göra som jag själv vill, ibland behövs just det... att någon säger vad man ska göra så vet man att man inte vill just det... hahahaha.... ironiskt!! Man vet inte vad man vill men vad man inte vill har man full koll på!! :)

Robert Broberg - Ingela 1969

Man säger att tiden går fort när man har roligt... men alla vet ju att klockan går lika fort jämt... hur kommer det sig då att man säger så? varför är vissa saker roliga och vissa saker skit?? Enkelt svar kan tyckas, men jag är inte lika säker... varför tycker jag t ex att det är jättetråkigt att städa och roligt att segla?? det skulle ju lika gärna kunna vara tvärtom... eller?? Tänk om det bästa jag visste var att städa, laga mat och tvätta... mitt liv vore mycket roligare eftersom det är det jag gör mest... :) segla, not so much!! Eller är det så att det vi gör minst är det vi tycker är kul?? så kan det ju inte heller vara... sååå.... är det inställningen återigen?? vi förväntar oss att städning är skittråkigt eftersom vi intalat oss det och fått höra det som krav redan som små, städa ditt rum annars blir det ingen veckopeng... eller vad är problemet?? Kan man på något sätt omprogrammera sig till att tycka att tråkiga saker är roliga?? Känna lyckorus när dammsugaren tas fram och diskbänken dignar av en veckas disk :) hur gör man det? Någon??