Jag fascineras ofta över hur människor äter... jag tror det speglar hur vi tar för oss av livet. Även vad vårt kroppsspråk signalerar när vi går, pratar eller ser på andra människor. Jag har en gång hört någon säga att en livsnjutare bara äter det godaste på en pizza, mitten... en mer noggrann och återhållsam person skär sin pizza i fina bitar och äter dem en efter en.. osv.. Sedan den dagen äter jag min pizza från mitten och ut... kanterna ibland om jag känner för det. Jag vill vara en livsnjutare och övar mig i njutning på alla sätt jag kan! Jag vill kunna säga att jag gjort allt jag kan under mitt liv för att hylla det, livet alltså... För är det inte så att livet ska hyllas på alla sätt det bara går och är möjligt!? Det måste enligt mig vara det bästa man kan göra med sitt liv! Jag vill leva utanför mina egna ramar och testa gränser för att lära mig att det inte finns några utom mina egna påhittade... Jag vill känna ruset av livet och vinden i håret.. Glädjen att göra en annan människa glad och lyckan av att bara se vårens första blåsippa.. Jag vill stå på barrikaderna i mitt eget liv för att kräva att jag faktiskt njuter av min stund här. Det är jag värd, det är vi alla! Så börja äta er pizza där den är som godast och njut av livet!! :)

Kjellvander - when the mourning comes

Det omöjliga är bara omöjligt om du tror att det är så!! Jag hinner tänka sex omöjliga tankar redan före frukost... Jag har precis sett Alice i underlandet och filmen är fantastisk!! Den är så underbart härligt galen att man blir kär!! Hur kommer det sig att den värld vi valt att leva i har så många gränser för vad som är rätt och fel?! Återigen är det vår rädsla som styr.. eller åtminstone för min del.. Hur många skulle inte vilja vara en galen hattmakare ibland?! Men alla verkar vara rädda för vad andra ska tycka... andra andra andra.... eller är det vi själva som är den största boven, för handen på hjärtat, hur länge bryr sig andra om oss egentligen?? En kvart... en timme... en dag... sen är det borta och det är endast i vårt eget minne som minnet av vad andra tycker lever kvar... Nej, fram med hattmakaren i oss och låt det omöjliga vara möjligt!! Det är ju endast vi som begränsar oss för att det möjliga är omöjligt... :)

Varje vår lovar man sig själv en massa saker. Man ska börja träna, äta bättre, träffa sina vänner mer, boka en fantastisk semester, vårstäda både garderob och förråd, kasta gammalt skit för att göra plats för nya alldeles underbara saker... osv osv.... vad kan vara mer stressande än alla dessa måsten? Dessutom måste man vara frisk och vårskön och se fantastisk ut, även traskandes till tvättstugan. Våren är underbar men alldeles full av måsten för min del. För att inte tala om mina köksfönster som hånar mig så fort solen skiner... :) Hur ska man bli kvitt vårstressen? En del har julstress, jag har vårstress...

Antingen struntar man i städning och rensning och gör roliga saker istället... eller så städar man upp skiten, tar en ansiktsmask och kastar allt och blundar! hmmmm..... det låter ju inte så jobbigt det sista som det känns.. ska nog prova det i år, brukar ju bli så till sist ändå fast med en månads ångest först, ska nog hoppa över det i år och gå direkt på kastandet!!

En början till min "Bucket list!!"

• Picknick i central park men en kissable man :)
• Machu pichu med en härlig och tålmodig väninna
• Paris om våren, lovat min mor att resan blir med henne
• Tåg mellan Peking och Tibet, här krävs Marias tålamod :)
• Cykelsemester med mina barn i södra frankrike, de är fantastiska att resa med
• Älskade köpenhamn, hit vill jag ofta
• Karibien ett måste som förälskad
• Irland....

Det är ju bara resor de här... hmmmm.... jag måste ju vilja göra annat...

• En vit fantastiska sommarstuga med trägolv och öppen spis där både midsommar och jul firas, nära havet såklart... Det vill jag ha...
• Skepparexamen...
• Körkort kanske... och en bil till det... :)

Är jag matrealist.... javisst... :)