Även om man ibland känner för att dra täcket över huvudet o stanna i sängen hela dan... kanske gå upp o äta lite för att sedan gå tillbaka för att fortsätta sin vila... så gör man det sällan, för sällan!! Sen är det ju så att när man väl kan stanna i sängen en hel dag har man ingen lust... o när man absolut inte har tid med sån lättja, längtar man allra mest... Min styrka eller dumhet, valfri tolkning... är att när allt är som mörkast o de flesta givit upp är jag som en galen Jean D'arc med svärdet i högsta hugg o strider för positivt tänkande och kämparglöd... just nu kan jag känna att jag kanske egentligen borde stå o banka huvudet i väggen, men jag känner mig mer positiv och glad än på länge... :) jag känner mig liksom hemma när det är kaos, jag blir lugn o älskar när det krävs det yttersta... galet...

Såg Alice i underlandet igen... den är såååå bra!!! jag har glömt bort att tänka sex omöjliga tankar före frukost!!! Den filmen är verkligen inspiration till att tänka utanför ramarna, det omöjliga är bara omöjligt om du tänker att det är det!!! Sååå sant!!! Var är min hattmakare???

Mera bilder, mer inspiration, mer höst och mer stormar.... eller... vill vi ha kvar lite sommar ännu? för min del är sommaren förbi och hösten ett faktum, tidig men ändå här... jag tror jag ska fortsätta blanda lite sommar och lite höst, sandaler och lite tjockare tröjor... tänk, snart kan man va inne på kvällarna utan att ha dåligt samvete, tända ljus o mysa :) fast jag gillar just den här tiden, varmt men inte tillräckligt varmt för att man ska vilja bada, utan lagom sitta ute i solen varmt och bara vara, ta en kaffe, läsa en bok eller spana runt, härligt!! En baravaratid är här!!!

Baravara it is!!!

Varje dag har man ett val att faktiskt förändra sitt liv... om det är så att man vill det... förändra det alltså.. många små val kan faktiskt påverka de stora sakerna.. tänk t ex på hur mkt kläder faktiskt spelar roll, håret, sminkning... allt det påverkar hur andra människor ser dig.. du väljer själv hur du vill bli sedd just idag, väljer vad du ska ha på dig, ser dig i spegeln och går ut... sen e de ju det där med inställningen, hållningen, attityden, språket... små små delar som blir till en helhet som speglar just dig och hur du vill bli sedd... hur kommer det sig att vi då och då vill bli sedd på ett sätt men väljer att ses på ett annat... tror vi att vi inte har något val, att andra människor kanske har fel eller att vi snaaaarrrrtttt ska bli den vi egentligen är... att vi bara inte orkar eller vågar just nu.... vad får oss att anta utmaningen att våga vara den vi vill vara?? inte bara vara någon i väntan på bättre tider... If U are a superstar, why dont U act like one?? :)